Jag känner mig matt. Lite slutkörd, urpumpad, trött.. många tankar snurrar och jag har ont i magen och ryggen igen även om det här är jämförelsevis fullt uthärdligt. Vanlig mensvärk kommer strax innan eller när mensen börjar och slutar oftast
inom några dagar-en vecka. Så fungerar det uppenbarligen inte riktigt för mig.. jag kan ha ont tre veckor i streck och sen må bra en vecka ungefär innan det börjar om. Jag käkar ju p-piller för att inte få så ont och SÅ ont har jag inte just
nu iaf men lite ont och väldigt länge blir det tydligen ändå.. periodvis iaf. Ibland har jag inte ont alls under flera månader när jag käkar piller och det är väll därför jag gör det. Men egentligen vill jag inte ha det så. Jag vill inte
äta massa hormoner som bidrar till miljöförstöring men jag vet inte vad annat jag kan göra.. just nu har jag uppenbarligen en lite sämre period också varpå de där pillerna inte riktigt hjälper fullt ut. Menmen, jag antar att det kunde varit värre!
Men va hos min kompis som är gift och har en 3 månaders bebis igår och det va underbart! Allt kändes soligt. Samtidigt blir det uppenbart vad jag inte har. Och jag kan inte låta bli att fundera på om jag gjort fel någonstans? Valt fel någon
gång..? Samtidigt så vet jag inte om det hade gjort någon skillnad. Och det spelar ingen roll. Jag är där jag är nu och måste gå framåt därifrån. Vem vet, jag kanske aldrig får barn. Jag kanske inte ens kan. Den tanken är skrämmande men tyvärr
inte helt otrolig. Om det nu är så att jag har endometrios (det är inte bekräftat så hoppet lever!) är det vanligt att det är svårt att bli gravid. Så inte nog med att man ska leva med fruktansvärd mensvärk, den är helt lönlös också. För den här livmodern
kanske aldrig kommer ge något liv och då har man haft mens och ont varenda gång till absolut ingen nytta. #hejvadpositivjagvaidagdå 😝