Varenda gång det går sådär fruktansvärt jätteont tänker jag att detta är ju det värsta jag upplevt! Tills jag inser att jag tänkte likadant igår.. men nu är det inte nådigt alltså.. jag kan dock fokusera hyfsat, hjärnan är liksom fortfarande lite närvarande
så det är förmodligen inte alls det värsta jag upplevt.. men fy.. det känns som min ryggrad är krossad och höger äggstock genomborrad av en syl. Höfterna värker och smärtan strålar neråt i hela benen. Jag får verkligen anstränga mig för att andas djupt,
egentligen vill jag inte att magen ska röra sig alls men det är genom andningen som jag kan kontrollera illamåendet.. det här är fruktansvärt jobbigt och tufft.. önskar att något ville hjälpa! Jag kan ju tilllägga att detta är de smärtor jag upplever
nu trots att jag ätit både alvedon och Ipren. Jag vill ha morfin! Eller nej jag blir så yr och illamående av det så jag vill helst inte ha morfin.. bara den smärtstillande delen av morfinet.. jag har morfinpreparat hemma så vi får se vad som vinner
tillslut, längtan efter smärtlindring eller skräcken för biverkningarna... vissa stunder hade det varit lättare att inte leva alls... men sen blir det bättre och då är man tacksam för livet! Jag hoppas det vänder nu för imorgon ska jag på kurs... vill
inte kräkas av smärtorna helst...