För första gången är jag nästan rädd för att gå och sova. Inte för att jag får mardrömmar eller så men den senaste tiden har det varit så fruktansvärt vanligt att jag vaknat kl 03 med rätt kraftiga smärtor. Vid den tiden har väll mina smärtstillande
mediciner gått ur kroppen och smärtan väcker mig. Eller som igår.. jag tog inte ens värktabletter på kvällen för då efter dusch och med el-värmefilt gjorde det inte så väldans ont så jag somnade bra ändå. När jag vaknade vid tre sen kändes det typ
som att någon höll på att stycka mig levande. Som tusen knivar i ryggen! Det är inte vanligt att jag inte bara kan hantera smärtan med djupandning, avslappning och att bara låta tiden gå och helt enkelt vara vaken men inatt övergick det mitt
förstånd på något vis. Det brukar inte va såhär skärande riktigt.. Jag tog smärtstillande, hoppade ur och i sängen flera gånger för jag kunde inte va still. Fick lätt magkatarr av medicinerna så va uppe och åt yoghurt mitt i allt. Va uppe igen
för att hämta mediciner mot magkatarren, mådde lite illa men kunde hantera det. Det skar verkligen i mig så att det var omöjligt att slappna av. När jag tillslut va lite bedövad och hade snott värmefilten runt mage/rygg/höfter kunde jag slappna av
litegrann iaf men sov väldigt oroligt efter det. Större delen av dagen idag har jag suttit med filten runt mig och klarat mig hyfsat. Men känslan av att allt svartnar och blir svajigt när jag reser mig upp är tillbaka. Och nu är jag för första
gången typ rädd för att somna. Då kan jag inte starta om filten när den stänger av sig efter tre timmar, då kan jag inte förbereda mig utan kommer smärtan så kommer den med full kraft. Läskigt. Men jag måste ju ändå försöka sova