Den lättnad jag kände efter det att spiralen togs ut börjar nu ta slut. Istället lever jag i de svårigheter jag har just nu... och det är inte lika illa, det är det inte men det är inte riktigt bra heller.. jag har mycket ont, inte så att jag har svårt
att stå på benen men tillräckligt för att det ska vara påfrestande. Jag sover inte helt bra även om jag snittar 6 timmar/natt nu istället för 4. Jag orkar mer ändå känner jag mig ibland förlamad av trötthet. Min mage är svullen typ hela tiden och gör
att jag ser gravid ut. För någon som är lite rädd för att aldrig kunna bli gravid känns det inte kalasbra direkt.. mitt psyke känns lite instabilt även om det också stillat sig lite jämfört med för några veckor sen. Förra veckan va bättre än den här senaste,
det ökar väll dock bara min oro nu... Men om jag ska släppa det extrema jag upplevde under vintern och bara fokusera på vad jag har nu så är det fortfarande svåra smärtor som går lite i vågor. Jag har bättre eller sämre dagar men de dagar jag varit helt
smärtfri kan räknas på en hand. Svullen mage, som pms till humör, trötthet och sömnsvårigheter är vardag. Det känns som jag fastnat i hur jag brukar må dagarna innan mens.. om jag nu måste pausa menscykeln är det inte riktigt i det stadiet jag hade
velat trycka på paus-knappen om man säger så... 😬 Jag har gått i en dryg månad nu och mest bara önskar att jag ska få mens (medveten om att jag kommer dö lite under tiden) för att sen förhoppningsvis kunna få cykeln pausad i ett mer gynnsamt läge...
jag brukar må som bäst veckan efter mens. Jag önskar att jag kunde hamna där istället! Läkaren skulle ringa ungefär en månad efter uttag av spiralen för uppföljning och det har gått mer än så nu... i mitt lite oroliga stadie får det mig mest att känna
mig ensam och utelämnad... vad i hela fridens namn ska jag göra? Ska jag vänta och se..? Ska jag byta behandling igen och vad kan man då välja? Ska jag ta en paus för att försöka blöda ut och sen börja om med samma...? Jag har inte råd att må sådär
extremt dåligt igen... jag har inte tid att må sådär extremt dåligt igen. Men jag vill inte "nöja mig" med detta... fast å andra sidan kanske lite mer tid är allt som behövs... snälla läkare ring nu så att jag får ställa alla mina frågor!!!
Snälla värktabletter börja verka nu så att jag kan somna i kväll... snälla mage bara skärp dig! Snälla Gud ta hand om mig och bär mig genom detta, jag vet inte hur långt jag orkar gå själv....
/trött tjej med lite pms-aktigt humör