Att en liten plastbit kan göra så ont.. fick en akuttid på gyn så va där idag.. men en sak i taget. För drygt två veckor sen fick jag ny smärtmedicin och den hjälpte ganska bra! Så länge jag åt den regelbundet.. men så fort jag känner mig lite bättre
vill jag ju dra ner på mediciner och varje gång jag försökte med det fick jag en superkrasch.. alltså jag blev så mycket sämre.. sen krävdes det ännu mer mediciner för att komma ur det.. suck.. trots det fick jag lite panik där precis innan jul för jag
blev rädd för att bli beroende av värktabletterna samtidigt som jag blev rädd för att få ont igen om jag inte skulle ta dem.. dessutom blev jag rädd för att läkarna inte skulle vilja skriva ut mer till mig om jag använde dem för mycket (inte över mina
rekommendationer såklart men liksom konternuleligt under längre tid) och det va långhelg så jag kunde inte ringa och fråga.. jag trappade ner snabbt och slutade med alla smärtstillande helt. Smart..? Kanske inte.. totalkraschade. Annandagskvällen
gjorde det ondare än ondast och jag va nära att kräkas flera gånger.. lyckades dock somna inlindad i min värmefilt bara för att vakna tre timmar senare (den där dumma filten har en automatisk timer som stänger av den efter tre timmar) i samma
skick. Vågade inte röra mig för då var jag övertygad om att jag skulle kräkas och det ville jag verkligen inte.. lyckades starta om filten och somna om tillslut för att göra om proceduren på morgonen.. innan jag ens tagit mig ur sängen
ringer jag kvinnokliniken och telefonsvararen upplyser mig om att de tänker ringa upp strax efter 10. När jag är ordentligt uppvärmd av filten tar jag mig ur sängen och in i duschen. Ligger på golvet där och låter vattnet spola över min mage.
Ligger där rätt länge.. tillslut tar jag mig tillbaka till sängen och snart ringer en sjuksköterska som jag känner.. hon hör att jag mår dåligt och ger mig en akuttid redan nästa dag. Så tacksam för det! ❤️ sen tar jag mina värktabletter igen och gör
inte mycket mer den dagen. På kvällen blir jag dessutom sjukt hes och det känns som jag svalt en kastanj med taggarna kvar och den fastnade i svalget.. tack för den också.. menmen..
Väl på läkarbesöket får jag veta att spiralen sitter där den ska och så långt ser det bra ut, samtidigt tycker ju läkaren att det såklart inte är meningen att jag ska bli sämre av den.. hon föreslår att jag ska lägga till cerazette (ett "mellanpiller"
som jag mått bra på förr innan det blev kaos) samt vara lite mer noggrann med att äta mina värktabletter vilka jag såklart fick recept på fler. Hon sa även att min envishet är min största styrka och min värsta fiende på samma gång och poängterade
att jag ska ta hand om mig. Om två månader ska vi höras på telefon och är jag inte bättre då får de plocka ut spiralen, det har jag lovat mig själv. Känns lugnande men samtidigt lite synd. Hade problemet varit att spiralen låg fel hade det ju varit
lite mer lättlöst liksom.. menmen, det finns en plan och det är väll bara fortsätta följa den.