Det är för mycket blod i mitt värktablettsomlopp..

Det är ganska uppenbart att jag mådde illa av smärtan, inte av tabletterna häromdan. Jag äter lika mycket smärtstillande nu och tycker att jag har i det närmsta lika ont men jag blir inte lika yr och mår inte lika illa så lite bättre måste det trots allt vara. Det läskiga då var att jag ändå tyckte att smärtan var hyfsat hanterbar men så fort jag ställde mig upp svartnade det för ögonen och jag va tvungen att hålla i mig en stund och vänta på att det släppte, ungefär som blodtrycksfall fast varenda gång hela långa dagen.. och gick jag typ 100 meter blev jag matt, yr och mer illamående. Läskigt. Något som adderar känslan av att det faktiskt är lite läskigt är att det känns såhär, det gör såhär ont, jag blir såhär påverkad NÄR JAG REDAN GÅR PÅ MAX-DOS SMÄRTSTILLANDE! Utan smärtstillande hade jag nog inte tagit mig upp på benen alls. 

Jag tyckte dock att läkaren bemötte mig schysst i torsdags när vi pratade om allt. Rättframt men jag behövde nog det. Jag uttryckte att jag helst vill kunna ha en vanlig mens för att jag dels inte vill stoppa in en massa okända ämnen i kroppen hela tiden och dels gillar att känna att allt fungerar normalt liksom. Det är inte så att jag tycker att blödningen i sig är jobbig och vill trolla bort den liksom, hade jag bara kunnat slippa(/hantera?) den extrema smärtan så hade allt varit som bäst. Enligt mig. Jag vill att kroppen ska kunna fungera naturligt liksom. Men min läkare var väldigt tydlig där med att tala om att hon dock anser att jag inte har en normal mens/mensvärk. Det är inte så att det räcker med en Ipren (eller ens starkare smärtstillande) eller en värmedyna en stund för att dämpa smärtan och inte ens de extrema topparna går över på mig efter några timmar eller ens några dagar som det normalt sett borde va. Hon menar att jag kanske aldrig kommer kunna ha en "normal" mens och att någon form av behandling troligtvis kommer behövas tills jag kommer in i klimakteriet. Om jag nu inte lyckas lösa det på allternativ väg.. just nu tvivlar jag tyvärr tyvärr på det.. en kombination är troligtvis nödvändig åtminstone just nu.. suck, känns lite som att ge upp men jag måste vända detta nu!! Jag orkar inte ha det såhär längre än nödvändigt.. Läkaren erbjöd mig även tarmreglerande medicin.. något som jag dock tackade nej till. Åtminstone den delen borde jag kunna lösa med kosten och där har jag redan kommit en bra bit känns det som! Jag vågade även ta upp den där lilla oron jag har om att eventuellt inte kunna bli gravid.. särskilt med tanke på att det verkar vara ganska vanligt i min släckt.. där va hon snabb på att lova att jag skulle få hjälp om det behövs den dagen och att de troligtvis inte skulle vilja låta mig vänta ett helt år på att få hjälp med tex IVF särskilt med tanke på att de inte vill att jag ska gå utan hormonbehandling längre tid än nödvändigt.. hon poängterar dock att just nu måste fokus vara att hitta en fungerande hormonbehandling (suck) och om det blir spiral, spiral i kombination med piller eller om spiralen behöver petas ut igen (är redan rädd för den dagen!) för att testa något annat återstår att se. Sen tar vi resten när det kommer. Kändes betryggande. Konstruktivt. Bra. Nu hoppas jag bara att den här behandlingen också kommer att fungera så att det blir bra! måste bara ta mig igenom första månaderna... 🙈
Endometrios., Nu blev det för mycket | |
Upp